Sök
  • Jan Lindahl

Är det möjligt att säkra forskning som leder till år 1350-1360?

INLEDNING I detta inlägg beskriver jag min forskning från mig själv och bakåt till ca 1360 i Bureå som ligger ca 2 mil söder om Skellefteå. Väl där landar jag hos min äldsta kända anfader Herse, som även kallades "abboten i Bure", en person som jag kommer att berätta mer om vid ett senare tillfälle. Jag har nu släktforskat i ett år och är inte särskilt erfaren inom gebitet, jag minns tydligt hur det var att vara nybörjare. Därför vill jag via beskrivningen av min egen forskning, även ge lite inspiration, tips och råd till nybörjaren. Ett bra ställe att börja sin släktforskning är 1800-talet. Det finns mycket information i olika register som är helt öppna t.ex. husförhörslängder, kyrkoböcker och generalmönstringsrullor för armén. Du kan finna dessa och mycket mer gratis via Riksarkivets forskarsal. Du kan utan att lägga ut pengar komma långt med eget arbete och stöd från människor på Facebook, t.ex. gruppen Släktforskning för noviser. Låt dig inte luras! Gruppen innehåller förutom nybörjare, många mycket erfarna forskare som gärna hjälper dig i stort som smått. Ett annat sätt att börja kan vara att gå med i en förening för släktforskning. Så har jag gjort. Då kan man få lite mer samlad hjälp och mer verktyg som underlättar arbetet. STARTPUNKTEN - IDA SAMUELA ERIKSSON F. HOLMLUND

Ida Eriksson, född i Sorsele 1879-08-18 och död i Mölndal 1965-09-27, piga och min farmors mor. När jag började forskningen funderade jag på vad jag visste om mina och Danielas släkter. Det var verkligen inte mycket. En sak jag skulle gjort för länge sedan var att intervjua äldre släktningar. Har du den möjligheten kommer du att spara mycket tid och få en mer levande berättelse. Min utgångspunkt blev min far. Om honom visste jag att han föddes i Katarina församling i Stockholm och att han innan han flyttade till Göteborg växte upp i Films socken i Uppland. En Upplandssläkt var jag säker på att det var. Farmor föddes i Täby och hennes far var från Odensala socken i Uppland, so far so good. Men nu kommer en överraskning. Ida Eriksson visar sig i registren vara född Holmlund och i Sorsele. Inflyttad som piga till Uppland. Genom forskning i olika källor växer en stor norrlandssläkt fram. En koppling jag inte haft en aning om. Helt klart är dock att jag har starka anor från trakterna kring Sorsele.

VIDARE MOT 1360 Under arbetet får jag indikationer på att anorna från Ida går vidare och kanske kan knytas till den välkända Bureätten. Nu blir det spännande! Är det så? Hur forskar jag för att få vetskap? Jag läser om en forskare som tagit fram ett digert forskningsmaterial om släkter i Västerbotten där både Sorsele och dagens Bureå (f.d. Bure ligger). Via bl.a. honom och släktforskaren Agneta Olofsson finner jag anorna från Ida ner till Herse som föddes kring 1360. Några källor saknades dock och jag har inte kontroll på förstahandskällorna.


Johan Bure (1568–1652) var Sveriges första riksantikvarie och en släktforskningspionjär.

© Arkivkopia/Lunds Universitetsbiblioteks samlingar, Urban Sikeborg Nu är jag nere på 1600-talet och genom att skaffa Johan Bures släktbok gavs möjlighet att själv kontrollera källorna och de omvandlas efter hand till förstahandsuppgifter. Hypotesen håller fortfarande! Ett nytt problem uppstår dock! Två källor kan jag inte verifiera. Är allt arbete i "onödan", ska tråden inte helt kunna bevisas? Via min släktforskningsförening får jag då en kontakt med en person som forskar på delvis samma personer som jag och denne verkar riktigt kunnig. Jag tog kontakt, men p.g.a. av Corona var personen bortrest och jag fick vänta rätt länge på resultat. När det kom var det desto mer värdefullt. De två sista länkarna kunde läggas till och tråden från Ida till personen som kallas Herse är verifierad med förstahandskällor. Under tiden som detta arbete gjordes kunde jag läsa om att personen Herse verkligen levt. I ett unikt DNA-forskningsprojekt på nu levande släktingar i rakt nedstigande led på den manliga sidan är detta verifierat. Mitt egna DNA-test visar dessutom en tydlig och stark etnisk koppling till Västerbotten, ytterligare ett starkt indicium, som visar att tråden är möjlig. Det är nu man måste ställa den tråkiga och svåra frågan. Är det sant att jag är släkt i rakt nedstigande led med Herse, "abboten av Bure" och anfader till den s.k. Bureätten? Svaret är lite trist. Jag är inte säker! Men säger du, det är bevisat med hjälp av förstahandskällor. Jo, men allt bygger på olika forskar- och arkivuppgifter och det finns många möjiga felkällor. Någon präst eller tjänsteman kan ha gjort något misstag. Någon kvinna kan i samråd eller ensam hemlighållit en graviditet med en annan man än den noterade fadern, det fanns tusen skäl att göra så. Jag betraktar mig som varande av Bureätt! Det kan inte sägas vara sant men mest troligt. Min forskning pekar via förstahandskällor på det och mitt DNA knyter mig geografiskt till de aktuella områdena i Västerbotten. Som släkforskare kommer du alltid att behöva vara beredd på att din forskning kan komma att behöva revideras och det är inte alltid roligt förstås. Det är dock för oss som verkligen forskar och inte i första hand söker det spektakulära, kanske genom att "snedda" och slarva med kända fakta, lika självklart som att nya rön ändrade planetens form från platt till rund. Jan Lindahl, släktforskare

56 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla